tisdag 23 mars 2010

113. Carpe diem.

Två söta döttrar för ett antal år sedan vid läggdags. Livet har ruskat om dem emellanåt, men sån styrka vi haft av varann allihop, alla barna och vi. Ibland långt efter svåra händelser kan man kanske se någon slags mening, men inte alltid. Det vet jag, för jag kan inte. Vissa dagar blir det så att man tänker bakåt. I dag blev till en sådan dag. Eller rättare sagt i kväll. Men glad och tacksam är jag för denna dag som varit! Njuter av dagen som den är.

4 kommentarer:

  1. jag kan inte heller se någon mening. men tur är det att vi alla har varann!



    "En familj som håller samman är oövervinnerlig."

    SvaraRadera
  2. Lisbet!

    Kram, något annat är svårt att säga, men jag förstår att det har varit tufft.

    Karin

    SvaraRadera