193. Minns...

Så skrämmande bilder kan vara. Läste häromkvällen ABC-resan åt lilla prinsessan. Då vi kommit så långt som till S och T satte hon händerna för ögonen och sade att nästa sida vill hon inte se. Så hon blundade, jag läste, moster skrattade tyst ihjäl sej. Jag läste X och Y verserna och bläddrade vidare och enkelt hade vi kommit förbi farliga stället. Minns tiden då hennes mor inte alls ville leka i sitt rum. Jag försökte locka henne med än det ena och än det andra, men nej, inte ville hon leka ensam där. Fick till slut veta att dockorna hade så arga ögon. Speciellt barbie. Jag började titta på dockorna och huuujeeedamej, hon hade alldeles rätt! Dockorna plockades bort och sen var allt frid och fröjd! Ugglan klipper jag inte ut, den får vara kvar. Det går så lätt att blunda. Vi blundar ju i verkliga livet också. Likaså undviker vi sådant som ger dåliga vibbar!

192. Lugna dagen!

I dag har det varit lata dagen för mej. Helt slut i kropp och själ, men på ett skönt sätt. Har haft en underbar vecka med mycket umgänge med nära och kära, släkt och vänner. Jag har hunnit med massor och haft energi. Nu är den då helt bortblåst. Familjen bestämde för mej. Nu tar du det lugnt mamma, sa barna. Och kära maken, som rensade en massa blåbär som han plockat, som var och kollade var min bil kan få förmånligaste servicen och som t o m handlade fredagsgodis åt mej och delade broderligt innehållet i påsen i två exakt likadana högar... Är jag sååå trött och slut? Syns det så bra? Tror dock jag sparar min karamellhög till "en regnig dag"... :)

Bilderna från stranden på villan. Att sticka är rofyllt.

Bilderna knäppte jag strax innan regnet i förrgår. Liten strimma kvällssol kvar.
I dag har jag faktiskt målat bilder. Med akrylfärg. Inget att visa här.

I morgon bär det av till grannstaden norrut. Regn och ganska svalt i morgon. En ny lugn dag!

191. Blixtar och dunder!

Vilket åskväder det var igen i natt! Var det värsta hittills i sommar? Här satt ungdomarna på verandan och fotade och filmade. Själv läste jag post med hjälp av ficklampan, under täcket :) Vi hade på kvällen firat vår förstfödda med en ordentlig överraskningsfest (mera om det på www.linnkaarina.ratata.fi ) och det passade perfekt med det stora fyrverkeriet som avslutning på den verkligt lyckade kvällen!

Bilderna är från dagen innan. En mormor stickar och lilla prinsessan virkar.

Måste bara få säga. Hon är tre år...

I dag blir det mera umgänge med kära släkten! Det är nu, just nu, det gäller att ta vara på den tid vi har.

190. Krankarna är väck!

Myggorna älskar ju mina vrister. Har skrapat och skrapat och fått sår, naturligtvis. Rötmånad är det och vad kan det bli av det? I går skötte lilla prinsessan om sin mormors (= mina) fötter. Vårdade och salvade in. Ovanpå all salva bands en massa groblad. Hör och häpna. Ett par timmar och såren var läkta!

Nu verkar det som om myggorna skulle ha lugnat ned sej, åtminstone här utanför oss. I blåbärsskogen där vi var i förrgår var hela landets krankar på möte. Kanske de inte klubbat av sista ärendet ännu för hit har de inte hittat tillbaka. Tack och lov för det, för nu kan jag sova vid öppet fönster.

189. Ljuvliga regniga dag!

En regnig, härlig, dag i dag. Veckan som kommer blir varm igen, så det är skönt att andas lite emellanåt :) Det blir inomhusaktiviteter för mej idag. Handlar kanske kanske om fortsatt röjning, är i gång på riktigt nu. Familjen har tagit ut svängarna på Jakobs dagarna och jag har skött lilla prinsessan. Härligt!

Läste någonstans att mognad inte går att skynda på. När är man mogen? När slutar jag att vara så "barnslig" som jag är? När blir jag sån som jag trott att man blir? När slutar jag bli så impulsiv, göra först och tänka sedan? Nåja, jag är väl som jag är. Det liksom har fastnat. Så glad för det :)

Det var tänkt att Nasses stjärnor skall glittra, men de har också fastnat...

188. Så många fynd!

Oj, så jag har varit duktig! Har röjt och städat och plockat och placerat och kasserat och fört bort. Nu har jag ett loppisbord t o m! "Men mamma, du kan ju inte städa!" Så har ngn sagt åt mej några ggr under årens lopp. Och det är så sant. Jag fastnar i det ena och det andra, hittar ngt och far ut på sidospår. Inte alltid så effektivt, speciellt inte om det är bråttom. Tack och lov har jag inte behövt vara en mamma som har ensamrätt på veckostädningen. Vi är många i familjen :) Denna röjning får dock ta sin tid och det blir ordentligt gjort, tycker åtminstone jag. Tiden har ingen betydelse, har tänkt bli klar innan snön kommer!
En klokhet att fundera på: Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig att dansa i regnet! Jag dansar i regnet. Är väldigt anpassningsbar. Få se vad dagen bär med sej! I alla fall ett kalas. Grattis A!

187. Ja... vad blev det?

Igår blev det vad det blev. En riktigt fin dag! Allt möjligt, utom röjning. Bl a tog jag båten och for iväg till ön. Var i behov av dagens simning, varje dag försöker jag simma ca en kilometer. Det betyder 40 ggr 25 m. I går blev det nästan stopp redan efter 8 varv. Fick kramp i ena benet. Kämpade på till 550 m och sen blev det kramp i andra foten, tårna. Fick ge upp. Så det blev "endast" 600 m igår. Brukar inte ha kramp på det där sättet, vattnet var ändå 22 grader. Nåja, det om det. I dag har det varit en pustig dag, riktigt skönt med blåst och lite regn emellanåt. Undviker att berätta att det inte alls blivit ngn röjning i helgen. Tänk att man kan ha så stora planer och man är helt inspirerad osv! Plötsligt befinner man sej på alla möjliga andra begivenheter och "måsten". Glädjor är mitt eget påhittade ord!

På bilden vår provisoriska 25 m bana.
Nu har Jakobs dagar startat. Pågår i 8 dygn. Massor av begiventer från morgonen till sena kvällen, natten. I morgon är det Storloppis på torget från 10 till 21. Gissa vem som torde vara på plats kl 10? Bara titta lite... :)

186. Freude!

Någon har sagt så här klokt, jag minns inte riktigt exakt, men nästan såhär: Även om glädjen har bråttom, så föregås den av en lång tid av förhoppningar och den stannar länge i minnet efteråt. Är mitt inne i glädjen och hoppas den får stanna länge till. Jag tankar för vintern, varje dag.
Jag kom hem igen i kväll. Kommer att stanna på landbacken i helgen, har jag tänkt. Ännu fyra veckors ledighet kvar och jag ska eventuellt ta itu med en röjning och äntligen få min lilla verkstad klar. Låter enkelt, men det är det verkligen inte. Har påbörjat en massa gånger och gett upp. Det är enda platsen där jag ibland pratar för mej själv. Åt andra som inte är där och förstås åt mej själv: HUR kan man bara? Slänga i högar osv. Grrr... Nej, nu stiger pulsen... Bara av tanken på att gå dit in. Jag tror bestämt jag ska ta några "före" bilder och om jag mot förmodan kommer till ngt resultat kan det ju bli "efter" bilder också. Och nu borde jag hitta någon morot, som verkligen lockar mej att styra stegen rätt väg i morgon. Inte hitta på något annat.

Även om glädjen har bråttom, så föregås den av en lång tid av förhoppningar och den stannar länge i minnet efteråt. Vill ännu tillägga: Det kommer ju nya glädjor, efter dessa härliga sommarveckor! Bergis!

185. Varför elakhet?

Tänk att få vakna tidigt en morgon...

Dessa bilder från i lördags vid soluppgången.

Vill inte klaga, men nog är det varmt, hett, svettigt, klibbigt. Träffade på två olika chaufförer i dag, som verkade tappa nerverna för min skull. En tänkte köra rakt ut på min bil från en sidogata med triangel. Jag panikbromsade och han hötte med handen att jag skulle laga mej ur vägen fort. Jag tog det luuugnt. Lite senare var det en annan armviftande karl i en bil. Helt utan orsak, han hade fel och brått. Jag tog det luuugnt. Stressiga människor blir det av denna hetta. Tack och lov är de flesta helt ok. Precis alldeles just ska jag åka iväg på zumba. Där finns inga armviftande karar! :) Som sagt: De allra flesta är helt ok. Vill ännu tillägga att dessa incidenter inte har ngt med kön att göra, det råkade sej bara. Men en sak till: En ung man kom förbi min parkerade bil och hade troligen ätit sin lunch. Han placerade skräpet under en parkerad bil på andra sidan gatan. Vanligtvis brukar jag hojta till, i dag orkade jag inte. Det är så varmt...

Och varför är en del så elaka? Inte bara i trafiken...

Kan man inte se de positiva sidor som alltid finns?

184. Dagar...

Nästan såhär! Är för det mesta ute på villan nu och har sköna dagar... Plöjer mej igenom böcker, läser gamla tidningar, såna som tiden normalt aldrig räcker till (inte dagstidningar förstås). Handarbetar, pysslar, lyssnar på radio (!), fiskar, fotar, skriver, planerar projekt... Är just nu fram och tillbaka och handlar och hämtar posten och vattnar. Lite civilisation emellanåt :) Flyttar hem på riktigt då jobbet börjar igen i mitten av augusti.
Ett litet grrr. Kan inte förstå människor som parkerar på handikappreserverade bilplatser. Hela parkeringen vid kommunalhuset så gott som tom och så kommer en fullmäktigeledamot och tar första bästa plats... för handikappade.

183. Glansbildshäfte :)

Då jag var liten flicka sparade jag på glansbilder. Jag hade fått ett vackert rött häfte av mamma. Klistrade omsorgsfullt in varje glansbild jag fick och skrev bredvid vem jag fått av. Flickorna i skolan bytte med varandra eller gav bort. Jag tycker fortfarande jättemycket om glansbilder, men de är ganska svåra att få tag på nuförtiden. Var till Tiimari, där fanns inte en endaste en! Massor med klistermärken finns nog överallt. En riktigt fin glansbild kan ha glitter på och vara lite grann unik, inte massproducerad. Jag är mycket rädd om mitt Glansbildshäfte :) som är värdefullt för mej.

182. Just så här ljust!

Det blev inga midnattsbilder senaste natt, alldeles mulet så det var lite skymningsaktigt faktiskt. Just sprang jag omkring där ute med kameran i högsta hugg. Sprang och skuttade omkring pga myggorna. De älskar mina ben och jag blir alldeles galen.
Denna vackra lupinäng låter vi vara. Har läst i tidningen att lupinen borde utrotas i vårt land, det tycker inte jag. Har visioner om att göra blomsterängen till en vacker trädgård, men tiden räcker inte till ännu. Kanske sen...

Såhär ljust har vi det nätterna igenom hos oss. Jag tror bestämt att ngt är fel. Med färgen? :) Tack herr Mygga!

I dag hade jag tema Böcker med lilla prinsessan då precis alla i vår nuförtiden ganska stora familj var lite överallt, men inte hemma. Jag hade äran att sköta henne och vi for iväg till Stadsbiblioteket. Hon lånade tio böcker och en sagoskiva med bok. Jag lånade nedanstående hög. Sedan hade vi läsparty i varsin Lepolassi i skuggan under ett träd.

181. Ennuste!

Väderleksprognosen för vecka 27. Gäller skärgårdskommunen där jag och ca femtusen andra bor. Jag är lite sned efter dagen, därför blev kopian från Ilta-Sanomat också lite sned. Ennuste = prognos.

Vindhastigheten ser bra ut. Jag tycker inte alls om att ratta båten i hög sjö. Då håller jag mej hemmavid eller stannar på den andra ön. Det är ju lite skojigt detta, då man riktigt tänker efter. Att bo på en ö och fara till en annan ö för att njuta av sommardagarna där. Nåja, det är en ganska stor skillnad i alla fall, där finns ju vattnet. Härifrån hemmet är det ca 2-4 km till stränderna, mot alla håll.
I natt har jag tänkt ta lite midnattsbilder, eftersom det ju är ljust dygnet runt. Få se hur det blir. Gör jag det, eller?

180. Harmoni...

Såhär känns det i dag: Öppna dina sinnen för det liv som pågår omkring dej! Vilken härlig söndag! Underbar värma! Mulet och 28 grader i skuggan.

Liten fläkt, inga krankar just nu. Tid att göra vad som helst och vad jag vill.

Högsommaren är i antågande.
Snabbtitt utomhus hos oss i dag.

Verkligt underhållande matcher vm bjöd på! Avnjöt dem tillsammans med goda vänner. Grillparty med långbord och fint väder. Klockan var nästan tre då gästerna vandrade hemåt :) efter en jättelyckad kväll!

179. Det gäller att hålla sej flytande!

Vi har fått inbjudan till bröllop. Vigseln ska ske på en brygga och detta berättade jag åt lilla prinsessan. Hon sa: På en brygga? Tänk om de ramlar i vattnet? Efter en stunds funderande sa hon: Men de e ju nog ganska roligt att simma!

Så mycket klokt det finns i dessa tankar. Ju mer jag tänker på det. Vi kan ramla i vattnet emellanåt, men det kan finnas en glädje i själva simmandet också. Så länge vi plaskar omkring och försöker komma tillbaks upp på "bryggan" händer ju en massa positivt samtidigt. Det gäller bara att hålla ögonen öppna! Frimodigt, med öppet sinne!

En liten treåring får sin mormor att bli väldigt filosoferande och djup...

178. Kära vännen!

Jag är så glad över att min vän som stått mej mycket nära nästan hela mitt liv just nu befinner sej i "hemknutarna". Vi har varit vänner i vått och torrt och gjort en massa saker tillsammans. Hon bor tyvärr väldigt långt borta. Och nu ska det kanske bli ännu längre. Då vi träffas fortsätter vi från där vi slutade senast. Allt ska gås igenom, allt som hänt, trots att vi ju vet, men vi vill prata, prata och prata. Ibland kommer tanken: Tänk ändå om hon bodde här nära, åtminstone i samma land!
Strax före midnatt var jag och powerwalkade med döttrarna mina. Så nu har vi då infört Midnattspromenad i familjen! Det blev Zumba både i går och i förrgår, men man kan ju helt enkelt inte bara dansa varje dag. Eller kan man? Nu är det min tur att hoppa i duschen... :)