onsdag 13 april 2011

364. En kamp för livet.

Många möten och sammanträden har jag denna och nästa vecka, kvällar och eftermiddagar. Det gäller att vara utvilad, så det försöker jag satsa på emellanåt :) Det är också mycket på jobbet denna tid på året, för nu förbereds nästa läsår vid sidan om. Nå det om det, förklarar till en del min "osynlighet". Men snart så!
......................................................

I måndags på kvällen var min man och skidade på isen. Så som han brukar, varje dag.
Denna gång var det nära att det skulle ha slutat mycket tragiskt. Isen brast, han bottnade inte, kunde inte få lös skidorna, kämpade med att få bort stavarna. Han var helt ensam där ute, ingen hörde hans rop på hjälp. Han kämpade länge och insåg att nu var det slut. På något sätt lyckades han till slut komma sig upp, skida tillbaka ett par kilometer och sen med bilen hem...
Jag kan inte ens ana vilken vånda han måste ha genomlidit där i vattnet...
Var det våra änglar i himlen som drog upp sin far?

Ibland hejdar sig tiden ett slag.
Något oväntat sker
och världen blir aldrig mer densamma.

Jag är så oerhört tacksam över att det slutade bra.

8 kommentarer:

  1. Sådana här stunder blir man ordlös, men väldigt tacksam och ödmjuk! Jag är mycket, mycket glad över att det slutade lyckligt och väl för er del

    Varm kram!

    SvaraRadera
  2. Vilken hemsk upplevelse det måste ha varit - ensam där i vattnet. Hemsk även för dig när du fick reda på det. Förstår att många tankar far runt...
    Men så skönt att det slutade väl!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag blir alldeles matt - fy så fruktansvärt! Men vet han inte bättre än att ge sig ut på isen utan att ha sällskap? Tackolov att det slutade lyckligt! Stor kram ♥

    SvaraRadera
  4. Fy sjutton vad otäckt! Måste ha varit hemskt att ligga där i vattnet. Var säkert hans skyddsänglar som hjälpte honom upp. Nu är det nog färdigskidat för i år då.
    Ha en fortsatt bra kväll och ta vara på varann.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  5. For en fryktelig opplevelse. Så flott at det gikk bra, det kunne som du skrev endt helt forferdelig. Det var nok skytsenglene som hjalp han opp. Nei, verden blir ikke det samme igjen etter en sånn opplevelse. Pass godt på hverandre.
    Varm klem fra Eva :-)

    SvaraRadera
  6. Vad fruktansvärt det måste ha känts för honom där i det kalla vattnet. Så oerhört skönt att han klarade sig.

    Ge honom en varm kram från mig!

    SvaraRadera
  7. Man inser, stunder som dessa hur skört livet är.
    Nu är det bara att vandra vidare igen...precis som du skriver.

    Jag kunde just förstå att du också hörde hur den sjöng Volare...det är de som har barnasinnet kvar som hör sådant:).
    Vi hörs och stressa lugnt!
    Ha en fin dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Vilken skräckupplevelse...livet hänger på en skör tråd man vet aldrig när den brister.
    Skönt att det gick bra och att han tog sig hem.
    Nu får du pyssla om honom lite
    extra i helgen :)

    Ha en fin helg!
    Kramen.

    SvaraRadera