lördag 7 maj 2011

383. En euro!

Jag vill inte sätta mina mål efter vad andra människor tycker är viktigt. Bara jag själv vet vad som är bäst för mig. Och nu skriver jag det här och efter en stund, eller imorgon, säger jag det högt: Det bästa för mig vore att få bort "högarna". Jag har åter en gång radat en massa papper på köksbordet.

Vi har varit till studiestaden och fått sköta lilla prinsessan. Så ljuvligt att höra när hon säger: Du och jag, mormor! Hon säger det nog åt andra också :) det har jag ju hört. Men just då, i den stunden hon säger så åt mig, just då är det ju bara hon och jag... Igår kväll var vi till kafé Paris och strosade sedan omkring. Dramatiskt blev det då vi hittade en nästan livlös farbror och vi skötte om att han blev hämtad till sjukhuset. Så enkelt det är för de flesta att bara gå förbi.

Idag var vi till ett blomstervaruhus. Så många fina blommor jag hittade! Perenner, krukväxter och plantor. Lilla prinsessan hittade en gunga och tiden gick. Hon började bli hungrig, likaså hennes moster och jag så vi for till kassan för att betala. Hjälp! Åtminstone två kilometer långa köer till kassorna! Vi var tvungna att lämna kärran som den var, helt kaotiskt var det. Troligen var det morsdagen imorgon och det vackra vädret som fått människorna igång... Jag kom senare på att min euro ju blev kvar i kärran... Grrr :) Men en euro är ju ingenting jämfört med vad det skulle ha kostat om vi lyckats komma till en kassa!

Och detta blev då mitt virrigaste inlägg hittills. Eller kanske mitt trehundraåttiotredje virriga inlägg!


1 kommentar:

  1. Men tror du inte att det just är det där virriga som vi alla har, mera eller mindre, som är så förtjusande härligt befriande? Vore vi mera kontrollerande av oss så skulle världen bli så svart och vit. Tror Karin som tycker att man skall skriva blogg för sin egen skull och inte för någon annans.
    Ha en fin kväll!

    SvaraRadera