Igen en Martta Wendelin bild! Jag tycker mycket om hennes sätt att måla. Bilden får symbolisera vårt skäriliv. Lite primitivt är det eftersom vi inte har el, ej heller kranvatten. Dock har vi inte halmtak ;)Jag tror att ingen längtar till vintern. Eller? Tänk en gnistrande kall vinterdag, minus 25 och knarrande snö. Skrapa vindrutorna och hoppas att bilen startar. Ingen risk att jag en skön junidag skulle sucka av längtan. NOG OM DET. Nu är det sommar och det är så skönt, underbart och alla superlativer som finns! Vi har kära släktingar på besök. Alltid roligt med nattgäster. Själv har jag lite, en aning, börjat planera en liten semestertripp ngnstans. Få se om det blir av, för bekvämast är det ju att hållas i hemknutarna. Och skärilivet lockar ju allra mest. Mig just nu. Alltid.
















