I går var det kalas, min brorsdotter, mitt fadderbarn, fyllde hela 16 år. Vi tycker om kalas och far mangrant vid möjlighet. Så också i går! Lilla stora familjen kom skuttande med sina små. Tilde kom med sin sparkstötting. Efter ett par timmar konstaterade föräldrarna att nej, nu hinner hon nog inte på zumban, voj nee. Tiden går snabbt då det är roligt. Men riddaren-i-nöden var ju där. Stålmormor körde iväg med flickan i snabba tag till hemmet för ombyte och lika snabbt iväg till zumbastudion. Vi hann! Men inga andra barn... Tack och lov var instruktören så proffsig och snäll att hon gav privatundervisning. Vilken minnesvärd timme det blev!
Lite ryckte det i stålmormors ben. Det är snart två månader sen jag senast var på zumba. Den stora långvariga förkylningen hälsade ju på mig... Känner att det snart börjar bli dags igen! :)
Heja, heja stålmormor!:)
SvaraRaderakram
Ja, vad gjorde dom utan oss mormödrar?
SvaraRaderaVilken fin bild med lilla Tilde framför det stora fönsterpartiet med den vackra solnedgången!
Må så gott, kram, Monica