Jag hann! Det trodde jag inte då jag såg tåget komma och insåg att jag måste "100 trappor" ner och samma upp för att komma till raide kaksi. Nej, det trodde jag inte jag skulle klara. Såg mig själv sitta och vänta på följande tåg. Men jag hann! Fick hjälp med kappsäcken av en bekymrad ung kille. Han trodde nog att han skulle få kalla på ambulans, jag hade svårt att få luft och var helt färdig. Men här sitter jag nu. Lånat en bild av ena dottern. Hon tränar inför maratonlopp och har ibland Ranya med sig. På bilden paus vid en strand i höstas. En sak som är säker är att jag borde träna mera. Mycket mera. Speciellt snabba ruscher!
Här är nog en till som borde träna överhuvudtaget, om man behöver ta en rush så låter man ju som ett gammalt ånglok ;)
SvaraRaderaHeja dig Lisbet kvinnor kan :)
SvaraRaderaHoppas allt är bra.
Kram till dig.
Oj, oj, det där lät jobbigt! Själv hade jag nog inte ens försökt, men jag kan ju skylla på min ålder... Ibland är det bra att vara gammal!
SvaraRaderaHoppas att du har hämtat dig efter den rushen!
Kram, Monica
Aldrig bra att stressa och inte vara ute i god tid. Vilken tur att det finns hjälpsamma ungdomar.
SvaraRaderaHaha ja det är du inte ensam om att behöva träna på kan jag säga ;))
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Snabba ruscher ska man aldrig utsätta sig för.. Det kan aldrig vara bra :)
SvaraRaderaKram Maidi