måndag 13 oktober 2014

En stund av förundran.

Länge stod jag och betraktade detta fantastiska. Måste ju fota!
 Ett barnbarn betraktade också. Och hämtade "sin" kamera, mormors gamla.
Har inte sett hennes foton ännu... Kanske får jag låna ett hit?

5 kommentarer:

  1. häftigt.. men de går väl inte att äta?

    SvaraRadera
  2. Möjligen. Tänkte inte på det då. Liknade sandsoppar ovanifrån. Jag var så koncentrerad på fenomenet att jag inte tänkte på att jag kanske kunde ha plockat dem :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker, att det ser ut som "Föränderlig tofsskivling". De växer gärna på gamla stubbar och kan plockas långt in på hösten - min pappa plockade sådana en julafton en gång. De tål frost bra.
    Kolla om det är en skivling och om den har ring, då är det troligen den sorten. (Den är i så fall ätlig, t.o.m. 3-stjärnig..., men jag kan ju inte garantera att det är den...)
    Gullig bild med Tilde som fotar!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. De ser ut som förvuxna honungsskivlingar. Ätbara men ....ja, helst ska man äta dem när de är små och gulliga.
    Gullig liten fotograf på plats.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Naturen kan verkligen göra oss förundrade. Just idag finns det inget vackert i naturen här hos mig för allt är så blött och trist..

    Kram Maidi

    SvaraRadera