fredag 27 februari 2015

Främmande.



Förr var vi till främmans. Jag minns då mor och far klädde sig fina, liksom vi barn. Mor hade örhängen, lite parfym och läppstift och var så fin. Vi promenerade iväg till främmans eller om det var till stan vi skulle tog vi bussen. Ibland kom främmandet till oss och då skulle det ställas till förstås.Sådana tillfällen planerades noga i förväg och kaffebordet var något åtminstone jag såg fram emot. Saft och kakor, sen då de vuxna tagit först. Eller så tog vi barn först och satt förstås för oss själva.
I går på brorsdotterns adertonårskalas pratade vi om främmans. Vi får inte främmande längre, inte på samma sätt. Man har bjudning, party, man får gäster...  
Jag ska ha i bakhuvudet att bjuda främmande till oss någon dag. Klä upp mig och Herr Husse kunde göra det samma. Sedan skulle vi bjuda på kaffe och kakor. Och saft. Kommer ni?

2 kommentarer:

  1. Förr gick folk också mera spontant till varandra än vad som görs i dagens läge

    Svar:
    Haha....jag undrade hur snabb du var egentligen, för jag såg inte ens ryggtavlan på dig.
    Men det är ju också motion, detta med kaffebordet ;)
    Inte ger vi oss så lätt!
    Önskar dig detsamma!
    kram

    SvaraRadera
  2. Tack, jag kommer gärna! Eller, jag hade gärna kommit om du bodde lite närmre!
    Precis sådana kalas minns jag från min barndom. Det var lite "stelare" på den tiden, mera formellt. Och man sa faktiskt, att "idag ska vi ha främmande". Märkligt ord, egentligen - man kände ju dem som kom...
    Ha en fin helg, kram, Monica

    SvaraRadera