måndag 13 mars 2017

Beteende...

Rodde i land hela min dag. Sovit av och till på kvällen. Bubbel i öronen, nysig och snuvig. 

I dag var det troligen den första vårdagen, plusgrader, takdropp, fågelkvitter. 
Finns det något härligare än sådana marsdagar?  


Sen kan jag ibland fundera på varför en del människor ofta måste hitta något att kommentera på ett fult sätt, verkar njuta av det på riktigt... Varför inte glädjas över nuet? Koncentrera sig på det positiva som finns. Kan inte förstå vitsen eller idén. Nåja, det om det! Inget att ödsla tankarna på. En del är som de är. 
Tack och lov för alla övriga trevliga!




2 kommentarer:

  1. Så skönt att du klarade din dag trots förkylningen! Hoppas att du får vila lite nu!
    Har du någon,som kommenterar på ett fult sätt i din blogg? Eller menar du IRL? Hur som helst, så är det tråkigt och så onödigt.
    Men du gör ju helt rätt, som koncentrerar dig på det positiva istället!
    Kram till dig, Monica

    SvaraRadera
  2. Krya på dig Lisbet!
    Här har vi ingen snö kvar, bara på skuggiga platser finns det fläckar kvar. Allt är väldigt brunt och beige. Våren är starkt på gång.
    Precis som du skriver, folk som måste kommentera fult har problem. Må de lösa dem och må bättre! För bra kan man ju inte må om man måste kommentera fult.

    Svar:
    Barn är härliga i all sin spontanitet och upptäckarlust.
    Jag tror att det är den vägen vi ska börja också, Wilhelm och jag. Virka med händerna och göra långa snören, så han blir förtrogen med materialet och rörelserna...sen går vi vidare.
    Ja, sättpotatis till förgroning är på gång. Härligt är det! Ibland känns det dock som att det går lite för fort men det gäller att hänga med likafullt. <3-kram

    SvaraRadera