lördag 20 maj 2017

Jag älskar dig!

Nu är sommaren här! Möjligen med purpurvågor. Det känns så bra, äntligen slut på den, som jag tycker, 
väldigt tunga vintern som aldrig ville ta slut. 


Pga vissa omständigheter har jag haft väldigt mycket med att hålla allt flytande här hemma. Och det har gjort mig så trött och oinspirerad. Men i går kväll fick jag någon slags kick. Berodde den på att jag tidigare på dagen höll på att svimma, helt matt och slut? Sedan fastnade yllesockan i en spik på verandan så jag stopplade handlöst mot dörren. Bilresan till Sjoki i dag inhiberade jag och sköt framåt. Haltat fram här hemma i stället. 


Jo kicken den kom och den fastnade! Hela dagen lång har jag hållit på och röjt och packat och ordnat. Mest pappershögar från Hedenhöstiden. Sånt går så bra sittande. Små pauser med korsord och stickning. Mitt virkarbete har jag glömt ngnstans. Hos vem? 

Ett hus blir ett hem först då man kan skriva 
"Jag älskar dig" på möblerna.

Det läste jag ngnstans och lite roligt, men vill inte ha dammigt :)

Ett hus blir ett hem först när man kan skriva "Jag älskar dig" på möblerna.

3 kommentarer:

  1. Jo, nog kom sommaren och från den ena dagen till den andra - man hann inte riktigt med! Jag känner mig lite snuvad på den härliga våren, men den här värmen kan väl knappast hålla i sig?
    Det låter ju inte så kul att fastna med sockan i en spik eller att nästan svimma, men du verkar ha klarat dig och t.o.m. fått lite energi av det! Ta det nu lugnt, jag har en känsla av att det blivit lite mycket på sista tiden...
    Men skriva i dammet, nja...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Fniss, du får väl skriva med tuschpenna istället när du nu har det så rent ;-)

    Vad gäller min kanin tror jag inte att de som eventuellt lyfter den i öronen bryr sig om ifall att det hänger en leksakskamera i trädet - de är nog för små för att kunna läsa skylten.

    SvaraRadera
  3. Ibland tror jag att det är nödvändigt att kunna tänka sig tanken på att kunna skriva i dammet. Det spelar ju ingen roll egentligen, när det verkligen gäller. Lite skit i knutarna än ett rent helvete, som det heter. Ha det innerligen bra, att du blir pigg och full av styrka igen, att du inte stapplar runt och fastnar med sockan. Sätt dig bara ner och var om du kan.
    Kram

    SvaraRadera