Mormor! Siiii!
Men jag höll stadigt i ratten, för det måste jag göra. Tittar sällan åt sidorna för då kanske jag börjar drömma mig bort :) I alla fall saktade jag in och frågade vad det var. Jo, det var ngt så vackert... Nå, en U-sväng, snabbt, hehe, och så åkte vi tillbaka till den ena bron. Parkerade bra och gick till bron och beundrade solnedgången.
Det verkar som om hon fått sin mormors ögon :) I lugn och ro, alldeles tyst, vill hon betrakta.
Och jag tror att hon ser det vackra. Och njuter av stunden. Det gör jag, mormor, också.
Underbart! <3
SvaraRaderakramar!
Jag hoppas på fina stunder jag också med Wilhelm men i övermorgon först. Har catering på gång i helgen. Önskar dig en fin vappen! Hörs kanske?
RaderaKram
Åh, vilken bild!!! Den kan du tävla med!
SvaraRaderaSå underbart för mormor att ha ett barnbarn, som SER. Jag förstår din lycka.
Kramar, Monica
Men det är ju helt magiskt, en av de vackraste himlar jag sett! TUR att hon uppmärksammade dig på den så att du stannade bilen.
SvaraRadera