lördag 22 maj 2010

162. Inget mörker.

Det blir inte mörkare än vad det är nu och som skymtar i bilden jag knäppte just. En son kom just hem från Stafettkarnevalen i Hfors och en dotter är i luften på väg hem från Grekland. Då jag började med mitt bloggande hade jag bestämt mej för att inte berätta något om mej själv och de mina. Vara en anonym varelse som finns ngnstans i Norden eller på andra sidan jordklotet. Hm, vad blev det? Nu har jag till och med en bild från mitt köksbord och har haft bilder på det ena och det andra... Och så kan jag berätta att jag i går var på jobbet från åtta till halv sju och i dag från halv nie till halv sex. Och att jag i kväll tittat på två bandade tyska deckare! Intresseklubben antecknar väl flitigt? :)

8 kommentarer:

  1. Nog är du anonymare än du kanske inbillar dig...

    SvaraRadera
  2. Ljuset är här för att stanna ett tag, det tänkte jag också på igårkväll när jag vid midnatt hämtade in tvätten. Göken gol. Ändå har ni säkert ljusare än vad vi har..
    Vacker blomsterdekoration!

    SvaraRadera
  3. Jag hade också tänkt blogga anonymt till en början... men inte tog det länge förrän det inte längre var så...

    SvaraRadera
  4. Ja det är svårt att vara anonym....och när man träffar på folk som säger att de läser min blogg så blir man alltid lite paff! Man vet att folk läser, men man tänker att det bara är folk som inte känner en, som läser, men kanske det är tvärtom:)

    SvaraRadera
  5. Visst är det konstigt med bloggandet...men får plötsligt massor av ny vänner som man vill dela sina upplevelser och annat med, då är det helt plötsligt slut med anonymiteten...hmmm...heter det så?

    Ha en skön pingstdag, här har det vräkt ner hela förmiddagen.
    Kram Stina

    SvaraRadera
  6. Jag började blogga på Metrobloggen och hade också bestämt att jag skulle vara anonym, jag kallade mig för Vega. Nu har jag en bild på mig på bloggen. Snart tror jag vi får se en bild på dig också..;)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Haha!!!

    Ja det där känner jag igen. I början var man nästan rädd att någon skulle hitta bloggen och läsa den men vad är det då för mening.
    Nu har jag nog t.o.m. berättat lite för mycket om mig själv.

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  8. Hej igen!!!

    Du undrade vad buntsnöre var för något.
    På mitt jobb (posten) användes förr buntmaskiner till brevbuntarna och då användes det här snöret.
    Snöret är mer som ett starkt plastsnöre så det passar utmärkt till mattor.
    Jag tror att det finns att köpa någonstans men vet ej var.
    När buntmaskinerna på jobbet började avvecklas tog jag med mig 3 såna här stora "nystan" hem för jag tänkte att det kunde vara bra att ha.
    De har stått i många år och vi har tagit en bit lite då och då men nu är de framme för matt-tillverkning.

    Kram Maidi

    SvaraRadera