torsdag 18 oktober 2018

Sitt vackert!

Bilderna tagna för en vecka sedan, då var det ännu ganska mycket löv kvar på träden. Herr Husse har besvär med ögonen och var i stora sjukhuset i Soliga staden. Jag tänkte att nu skall jag pigga upp honom med hälsningar från två glada hundar.

Upp och hoppa! Sitt vackert! Ni får gooodis sen!

Nej. Inte ännu. In med tungan, Ranya! 

Titta hiiitåååt!!!

 Hiiitååt!! Jag är här. Inte där. HÄÄÄR!

 Men??? Vad gör ni?!??

 Huhhuh!

Nåja, sådär! Fina vovvar!
Men inga leenden. Var är Herr Husse?

Sekunden efteråt fick de var sin knäckebrödshalva och flög iväg med läckerheterna. 
Herr Husse kom hem så småningom och igår kom faktiskt Husse Junior "hem" för 
ett par dagar. Lyckan torde väl vara total! 
Kanske lyckas jag få glada bilder i morgon.... 

tisdag 9 oktober 2018

Jag går ofta ner till stranden...

... nå nej, det gör jag inte. Men på bryggan går jag ut, som det står i sången. 
Pavis, Segelpaviljongen, är ett fint ställe. Där åt vi lunch i går, Herr Husse
och jag. En sen lunch, de höll nästan på att duka undan. Vi hann, hehe, 
men rödbetorna var dock slut. Saknade dem inte. Vi satt inte på terrassen!


Sällan är det så att familjen är i olika länder.
Denna vecka är vi lite här och där. Två stycken i Grekland,
en i Tyskland och tre i England. Och jag i Finland!

Tycker nog om rödbetor. Och kunde nog resa lite jag också.

lördag 6 oktober 2018

Röra och föra? Det finns annat.

För elva veckor sedan fick jag veta en hemlis, som jag anat redan innan :) Förtroendet var en bekräftelse på min aning. Nu har ändå ingen berörd sagt åt mig huruvida det ännu är hemligt, så jag säger inte mera om detta. Inte mer än att den syns om man tittar noga. Hui, nu skall jag vara riktigt tyst. 


Förtroenden för man inte vidare. Jag avskyr skvaller och allt möjligt rörande och förande. Så det så. Och visst är det ju så att den som litar på dig och har förtroende för dig inte skall behöva bli besviken. Jag tackar för förtroendet! Fina ord med innebörd. Inte något man bara säger.


Jag ser dig där bland bladen, men det skulle aldrig falla mig in att berätta åt någon. 
Du är där och du vill vara i fred. Även du litar på mig.

onsdag 3 oktober 2018

Ögonblicksglädjor!

På seneftermiddagen i dag blev det kombinerad frukost-lunch-middag på en hamburgerrestaurang i stan. Mycket hungrig. Maten slank ner, alltför snabbt. Inte bra, men så blir det ibland. Mittiallt såg jag bekanta ansikten! Det var ett möhippagäng! Men inte vilket gäng som helst, jag kände igen de flesta av de fagra töserna, även den blivande bruden. Mina elever! Så roligt, hjärtat hoppar fortfarande av glädje, de stannade upp i sin vandring efter sina hamburgare och pratade glatt som om vi setts i går! Eller var det jag som pratade mest? Så mycket som bubblade fram i den stunden 😊 Härliga minnen! Ögonblicksglädje.


Jag bara måste visa några bilder från "vårt" bröllop i somras.
Maya, brudens dotter, och Tilde, brudens systerdotter, som tärnor. 
Bruden, min dotter, skymtar i dörröppningen. 
Ögonblicksglädje.



Det var ett underbart bröllop! Enkelt, högtidligt. Minnesvärt.
Jag har på känn att det blir flera bilder an efter.

tisdag 2 oktober 2018

Manicker.

Äppelskalarmaskinen är en bra manick! En sådan bör finnas i varje "hushålle", tycker jag. Köpte min för många år sedan och den används flitigt då den används. Resten av tiden glöms den bort. Små händer tycker också om att veva runtrunt och det blir alltid fint resultat. Manicken blev ett år klassad som den mest onödiga prylen, liksom äggskäraren också blivit. Men de frågade ju inte mig!


Lite skojigt, som jag bubblar av:

Tvillingföräldrarna delar ibland på pojkarna, för det kan bli för mycket av det goda. Så hände igår och modern sade åt sin ena son: Det e sååå roligt att vara ensam med dej, Theo.
Och han log som bara han kan och sade precis som han tänkte: Det e så roligt att få vara med pappa!

Det är ju inte alls roligt då jag skrivit ner det.
Hehehe 😎😄
Men jag bubblar inåt.

lördag 29 september 2018

Så dags igen!

Såhär var det i går på morgonen. Säkert likadant i morse, men då behövde jag inte ut och iväg. I stället dukade jag hotellfrukost åt Tilde 😍 som bor här i helgen. Men i går var det bråttom-dag med många uppdrag, eller vad jag nu skall kalla dem. Tider att passa. Hit och dit. Långt borta och nära. Skönt med helg, det måste jag säga.



Man får vänja sig igen. Vänja sig vid kylan, halkan. 
Minns det året då snön kom den tionde oktober och blev kvar.

tisdag 25 september 2018

Sesian den pigga!


Sesian är en pigg finsk lapphund från Rovaniemi. Hon kommer springande som en raket då hon hör ordet gooodis!!!

Hennes bästa vän är förstås Ranya. Varje kväll är det en skojig ceremoni då Ranya ska in för natten, hon vill helst vara ute. 
Herr Husse säger åt Sesian: Nå nu får du hämta in Ranya, sen får ni godis! 

Och Sesian flyger i väg så mattorna skrottas. Vet inte hur hon gör, men efter  en stund sitter båda vackert framför Herr Husse som sitter i tevefåtöljen och de får småsmå kanske korvbitar och han pratar allt möjligt med sina flickor.

Nu börjar deras bästa tid på året. Det är en fröjd då första snön kommer. Jag har på känn att vintern snart är här. Då gläds somliga 😊😂







   

måndag 24 september 2018

Skönt trött.

I dag var det vackert! Och kyligt. Blåsigt. Jag tror att vi har kopplat på värmen i huset nu. Tror. Har inte hängt med i kväll, många tankar snurrar i huvudet. Det har varit en lång dag, börjandes tidigt i morse med ett möte i norra grannstaden och sedan rullade det på, hit och dit, av och an. Nu är jag mycket trött. Skönt trött.

Jag efterlyste bilder av familjen. Roligt med variation. Här en fin bild som kom från Moa
som finns i södra delen av landet ngnstans.

I kväll var pojkarna på hockeyträning. Som de väntat! Lyckliga gossar.

Och det finns så mycket att vara tacksam över. Jag behöver inte träna ishockey, 
jag har haft en fin dag och det blir en fin dag i morgon också. Men nu sova!

söndag 23 september 2018

Höstdagjämningen.

En skön dag och en avkopplande helg till ända. 
Det känns som att jag ingenting gjort, men då jag tänker efter så är det inte så ändå.

Fått röjt en massa, kockat för kommande veckan, gjort skrivbordsjobb, osv.
I kväll har jag suttit och stickat framför teven ett par timmar. Väderlekstanten
pratade om möjlig "lunta" i Lappland. Lumi = snö. Första gången denna höst
och passar ju bra in i dag, höstdagjämningen. Det blir kyligare nu.


Ugglor är roliga att virka, passar bra mellan varven.

Benvärmare får Maya, stackaren som varit och fortfarande är så sjuk.

Vem passar dessa åt?

Den här disktrasan ska Herr Husse få till julklapp!

torsdag 20 september 2018

Dilemma eller inte?


Det blir bara värre med åren det där... De orden finns i någon sång, bok, eller har ngn guru uttalat dem 😉? De stämmer så bra in i min tankevärld. Värre, kan vara både positivt och negativt. Värre med betydelsen bättre. Hur som haver så känns det som att tiden går allt snabbare. 

Hösten brukar kännas oändlig för mig. I år känns det som att den får vara jättelång. 
Vill ha tiden, vill inte rusa iväg, vill njuta av varje dag. 

Röjdagar kommer med jämna mellanrum. Jag brukar ha en dilemmalåda (eller flera) dit jag sätter saker som jag inte vet om jag skall behålla eller göra mig av med. Nu vill jag ha bort dilemmalådan.

Det är ett dilemma.

(Och nu har jag nynnat färdigt. Calle Schewens vals, det är ju där de bevingade orden finns!)

söndag 16 september 2018

Kurvar hit och dit.

Verkligheten!

Förskönad verklighet!

............................

Undrar vad hon tänker, den lilla söta flickan...
En underbar tös, som pratar och pratar, dansar, springer 
och älskar alla omkring sig.
Vilken lycka för mig att ha barnbarnen ganska nära. 
Var och varannan dag kurvar jag ditåt och pratar några ord,
eller flera. Ibland hinner jag inte, så det kan gå några dagar.
Familjerna har ju sitt liv och hinner inte så ofta hälsa på oss,
men mummu hon hoppar i bilen i stället.
Småbarnstiden kommer inte på nytt
och den vill jag inte missa.

I förrgår fick jag lära gossarna en ny sak.
De kunde vänster och höger hand.
Men VAR finns höger och vänster fot???
Nu vet de 😂

lördag 8 september 2018

Låt alla blommor blomma.

Denna blomma klarade den långa torra perioden. Bortglömd, kanske lite ledsen, det vet jag inte. Emellanåt helt ensam där på villan, då vi haft annat att greja med här på landbacken. Näring har den fått och vatten finns i ämbaret bakom den. Ännu ett par dagar sol och sommar, sen torde det bli en förändring. Och blomman får finnas kvar, så länge den vill. Och kan.


I stora grytor brukar jag så krasse. Både här hemma och där på ön. Snart börjar det bli dags att ta vara på fröna, så har jag till nästa år, fast det brukar vara de smås uppgift.


Det är så vackert där ute på ön. Jag var där i går med syster och mor. 
En fin dag att minnas åter igen.

torsdag 6 september 2018

Per aspera ad astra!


Har jag berättat att jag läst latin? I tre år gjorde jag det. Brukar dock inte prata det språket speciellt ofta 😅 Nej, det gör ju ingen. Men i många språk känner jag igen vissa ord. En väninna, som också studerade latin, och jag brukar slänga latin åt varandra. Vi var den sista klassen som fick förmånen att vara latinare.

En del ord och fraser finns kvar i minnet: Festina lente! Etiam tu Brute, mi fili! Carpe diem! Volvo. Vade me cum! Nihil impossible est. Mens sana in corpore sano! (Det sista blev på finska Mene saunaan kun kroppasi sanoo! skämt)


Fides spes caritas,
maior autem horum est caritas!


Nu ska jag fortsätta lyssna på partiledardebatten. Valet i Sverige blir spännande.

Och vädret fortsätter vara vackert. Kyligare nätter, nu plus åtta.




tisdag 4 september 2018

Sikfest!

Grannsämjan är god där jag bor. Vi flyttade hit i april 1983 och då var det förstås inte samma familjer som nu, men av dem som då bodde här finns 3 familjer kvar, plus vi. Folk har flyttat bort och andra kommit i stället. Vi har trivts bra och under årens lopp har vi haft en hel del gemensamma happenings. Det har varit wolleyboll, midsommarstång, fastlagsbrasa, ljusstöpning, födelsedagar, uppvaktningar, sikfester, pyssel, m.m. 

I lördags, första helgen i september, var det dags för den traditionella Sikfesten (grannfesten, grannyran) för drygt 30:e gången. I begynnelsen radades några rökugnar bredvid varandra och så rökte vi sik. Fisken hämtades från fiskare. Varje hushåll hade egna tillbehör. Småningom blev det gemensamma termosar. 

Nuförtiden är det knytkalas där alla vet vad de ska ha med sig. En värdfamilj sköter det praktiska. Siken och laxen beställs färdigrökt. Och i år föll det sig naturligt att rada borden på parkeringen eftersom vi ju inte kunde störa oss själva 😎 Lekar, mat, kaffe och kakor och allt möjligt och framförallt är det roligt att träffa alla och ventilera händelser. Tur med vädret hade vi i år, trots att lite duggande regn senare på kvällen.

Lekar på gång, därav så tomt.

Prisutdelning var det här.

Och trots mina goda föresatser, det var ju den 1 september... 
... och jag ännu en gång börjat på ny kula, så såg det ut så här på min assiett, eller var det Tildes? I alla fall är sikfesten endast en gång i året, och det är 1 år till nästa gång, så jag tror nästan jag åt detta!!! 
Dock inte papperstallriken!

måndag 3 september 2018

Än är det sommar kvar!

September är en ljuvlig månad! Det brukar jag inte säga, men det gör jag i år. Efter den heta sommaren är det skönt att få andas som vanligt igen. Under tjugo grader i sängkammaren, i stället för tretti. Sover bättre! 
Intressant va? 😂


I skogen finns det smådjur. Och nuförtiden även stora djur. Och svamp.


Här var jag på länk med två hundar, två föräldrar och två gossar. De sistnämnda orkar bättre då det blir paus också. Ävenså jag. Men det berättade jag inte. Äldst ska väl vara bäst, men i fråga om kondition är jag sämst. Jag håller på att få i gång motionerandet på nytt, inte ampert, utan väldigt piano.

Än är det sommar kvar, säger mor.

............................... 

Det hände sig en kväll då jag var och hälsade på Heidis familj. Någonting var på gång och jag hörde att Niko och Theo viskade med varandra, de skulle sätta en lapp på sin dörr att mamma inte fick komma in i deras rum.
Efter en stund gick jag dit och erbjöd min hjälp med skrivandet. 
Nej, de hade redan skrivit klart och satt lappen på dörren.
Så tydligt och bra skrivet. Förbjudet för Heidi!!!

måndag 27 augusti 2018

Virkad kasse.

I detta hushåll försöker vi koncentrera mathandlandet till en gång i veckan, högst två. Det gick bra den första veckan, inte andra. I dag började den tredje veckan. Och vi var och handlade i stora gröna varuhuset i stan. 

Det råkade sig att en moder med sina tre barn också var och handlade och de rara gossarna kom springande till mig och sade att i morgon flyttar de till mummus, till mig. Ahaa, då ska jag nog handla mera mat, sade jag. Är det något speciellt som önskas i matväg? Högt så det ekade i hela stora gröna gick denna diskussion. Jag pratade med vanlig röst, men... Nej, allt går bra. Men vi vill ha potatis och fisk, vilken fisk som helst, men det ska vara lax.
Ahaa, och mummu köpte lax. Och allt möjligt annat.

Herr Husse suckade över hur kärran fyllts med det ena och det andra, han hade varit och sökt smörpapper så han hade inte hört, inte sett, visste ju inte att två gossar flyttar hit i morgon. 






Möjligen gör jag fel då jag visar detta mönster här. 

Har suttit och diskuterat med mig själv och kommit fram till följande:
Hittat urklippet i en blogg, minns inte vems, och sparat det.
Vilken tidning klippet är ifrån vet jag inte.
Upphovsmänniskorna finns längst ner.

Summan av diskussionen, resultatet, blev att jag inte vet om det är rätt eller fel...

Kanske är det tillåtet. Kanske inte.

Men.

Jag tror bestämt att jag ska virka en sådan kasse.



söndag 26 augusti 2018

Sensommarn är här nu...

Bloggen min blev drabbad av virus, den låg nere en lååång tid. Hehe, så kändes det i alla fall. Precis då, under den långa tid (hehe) den var ockuperad av virustroll, hade jag en väldig skrivklåda. Förstås. Riddaren i nöden fick i gång den, men så hände samma sak igen. Min riddare, som åkte tillbaka till huvudstaden i kväll, tog kontakt med de högre makterna och skrev, på engelska, alla tekniska termer osv. Snabbt kom ett svar, från yttre rymden?, med beskrivning på vad som skulle göras. Och han kirrade det! "De" kommer inte på nytt.

Jag har börjat motionera igen, så sakteliga. 
Suddig bild på Lilla blåklockan vajande så lugnt i blåsten.

Jag antar att en sånhär smakar jättegott. Märk väl, jag antar.


Hej, flickorna mina! Så brukar Herr Husse hälsa då han kommer hem! 
Jag har accepterat att han menar dessa två flickor.
Men nog skulle det ju vara lite gulligt om jag också... Eller hur?

Nu är det sensommar. Och skymning redan vid tiotiden.

 Villa-avslutningen, veneziansk, venetiaden, venetiansk afton, osv, firades i gårkväll. Hela min familj (inte jag denna gång) firade där ute på ön. Brasa, facklor, raketer och hela faderullan som hör till. Vädret var fantastiskt fint. Jag tror att alla var och doppade sig, t o m de små. 

måndag 13 augusti 2018

Augustisöndag.

Sesian, Milou och Ranya. Tre damer som trivs på skäre. Sesian simmade, likaså Milou. Ännu två månader framåt har vi möjlighet att vistas på villan emellanåt. Hmmm, eller kanske inte. Ibland kommer snön redan i början av oktober. Nåja, i dag är i dag och vad det blir sen återstår att se.

Inne i blå villan sitter gossarna i bastun och springer emellanåt ut i sjön och simmar en stund. Små simtag har de båda börjat ta. Vattnet ganska behagligt varmt ännu. Tilde läser tegelstenstjocka böcker, men här har hon en paus. I morgon börjar skolan igen.



söndag 12 augusti 2018

Heja, heja!

Sportiga familjen. 

Finns det ngt bättre än att mamma och pappa är aktiva och tar sig tid att umgås med barnen? 
Eller att barnen tar sig tid att umgås med sina föräldrar?

En lurvboll vill gärna vara med, eller åtminstone ha koll på läget.

Gossarna har fotbollsskor, men det hände sig att det inte hanns med denna gång.
Lite farligt, hmmm.

En kissemiss hjälper till.


Mormor brukar faktiskt delta i drabbningarna ibland, 
men denna gång ville hon fota, hehe. 😉
Hon njuter sedan av kaffe och bärsaft.

Bloggen strular. Hoppas få den kirrad efter ett par veckor.