Sesian ser lite skyldig ut.
Men hon får gräva! Och det gör hon.
Försökte överföra foton på ett nytt sätt till datorn och märker att det får vara såhär nu, inte så bra alls blev det, men hjärnan funkkar kanske bättre en annan dag. I alla fall syns Ranya på följande bild. Hon räcker ut tungan åt mig. Ligger nerbäddad i sin grop i sanden.
En riktigt underbar sak håller på att hända här! Sonen med sin familj ska snart
flytta in i sitt hus, som har byggts i rasande fart! Jag kan redan se lilla Ivar komma
springande till sin fammu! Eller så kryckar farmor iväg till honom 😍
Jag har varit dålig på att läsa bloggar ett tag och blir glad att hitta dig här igen!
SvaraRaderaHärligt att du snart får lilla Ivar i din närhet!
Kram
Många saker går i vågor, men vi vet ännu var vi finns :) roligt att höra av dig igen! Här har vi högsommar, regn och sol och allt som hör till! Och fotboll IRL!
SvaraRaderaKram
Så fantastiskt roligt att er son har byggt hus så nära ert! Vilken lycka! Och trygghet. Jag klistrar in mitt svar på din kommentar i min blogg här:
SvaraRaderaHan ser så glad ut på bilden med Nomi. Hoppas, hoppas allt blir som vanligt igen i ert hem. Och det ska det nog bli, kära du. Men jobbigt är det. Skickar kramar över hav och land!
Svar: Tack snälla Lissu! Och visst var han glad att träffa lilla Nomi, vårt yngsta barnbarn och SÅ gullig och rar!Visst är det jobbigt, detta. Men man får ta en dag i taget, som min syster säger! Klokt råd, för mer orkar man inte med...
Kram härifrån!
Monica Lindström