JULEN SOM GICK.

 

Line och Maya hade klätt vår julgran igen en gång.

Julen som gick var en tid av glädje och samvaro, där familjen stod i centrum. I våra sammanlagt fyra hus lyste granarna med sina färgglada kulor och glittrande ljus. Barnbarnens och de vuxnas skratt  gjorde stunderna oförglömliga. Återigen delade vi våra traditioner. Jag älskar hur dessa ritualer skapar en känsla av gemenskap. Varannan dag samlades vi hos en familj i gången, på julafton hos Linn dit "vår" julgubbe traditionsenligt kom och knackade på dörren då vi druckit eftermiddagskaffet. Vi skippade för många år sedan julklappar åt oss vuxna, vi minns i stället de många insamlingar åt dem som behöver hjälp, speciellt nu i juletid. 

Barnen öppnade sina presenter och deras förväntningar och glädje var smittande.

I första raden står Maya, Niko i jjulgubbens knä, Line och Theo, Bakom står Tilde. De två minsta hade respekt för julgubben och höll sig undan då det skulle knäppas en gruppbild. Och jag skulle vara med på bild, men det kom

ingen ihåg, som vanligt ::)

Herr Husse, längst till vänster, sedan Maya och Tilde. Framme sitter Theo

och Heidi-mamman.

Kiva är det att spela brädspel under årets mörkaste kvällar.