Kände mej så trött och frusen i kväll. Som vanligt nuförtiden. Tände en brasa i spisen, lade mej för att titta på teve. Varmt, skönt och så tyst. Jag somnade.Vaknade av ett otroligt kapplande och ropande. "Opp, opp, mamma! Zumban börjar strax!" Flickorna mina kom in med sina väskor och allt möjligt. "Va? Sover du mitt på da´n?" Och vem kommer inrusande? Jo, lilla prinsessan! Rakt i min famn. "Jag minns dej nog ännu, mormor!"
Åååh, ljuva liv! Och i morgon kommer sonen hem.
Och jag då? Plötsligt befann jag mej i zumbasalen... :)
Skönt med en tupplur, ibland behöver man hämta nya krafter. Kanske speciellt inför ett zumbapass...
SvaraRaderaIbland känns det ensamt och fruset. Men bara ett telefonsamtal eller en epost kan få mej att känna värme igen. Vi behöver varandra.
SvaraRaderaKram från en farmor
Oops, abrupt uppvaknande till livet, må jag säga.
SvaraRaderaMen vad gör det när man fått sig lite microsömn å känner sig redo att ta itu med vardagens små bestyr igen.
Ungar är ändå för härliga, du!
Ha en trevlig helg...
Ullamaria
Hoppas du gav järnet på zumban. Önskar dig en riktigt skön helg med nära och kära.
SvaraRaderaKram från ön långt söderut med 18 grader idag (plus)!
Vilket härligt uppvaknande! En tupplur ger mycket energi... och så fyllde du på med ännu mer från dansen:)
SvaraRaderaLäste din fina berättelse om när ni hämtade lillasyster. Kanske ditt allra första minne?
Må gott och ha en trevlig helg.
Kram Eva-Mari