torsdag 8 november 2012

685. Junasukat, tågsockor!

På en tågresa i våras började jag prata med en kvinna någonstans inifrån landet. Vi satt mitt emot varandra och hur det nu råkade sig så satt vi båda och stickade. Vi avhandlade allt mellan himmel och jord, sådär som kvinnor kan emellanåt. Hon berättade om "junasukat" som jag aldrig sett eller hört talas om tidigare. Tågsockorna har en egen, sann, historia bakom sig.

En mor och hennes 2 månader gamla flickbaby flydde med tåg undan de ryska bomberna i början av år 1940. Tåget stannade mellan Vasa och Seinäjoki, eftersom rälsen träffats av bomber. De väntade på att rälsen skulle repareras och en medpassagerare, en pensionerad handarbetslärarinna, tyckte synd om den lilla bebisen utan sockor. Hon var inte rådlös, utan sprättade upp en del av ärmen på sin vita kofta och stickade ett par sockor åt babyn. Babyn, nu en gammal kvinna, har fortfarande sockorna i säkert förvar. Familjen har delat med sig av mönstret till många stickare under åren, så det är tusentals spädbarn som fått ett par tågsockor. 
Nu håller jag på med tredje paret. Det är ett enkelt, fenomenalt mönster! Lätt att lära sig utantill.  Jag har använt stickor nr 3 och Nallegarn. Skall pröva med lite tunnare stickor och tunnare garn. 
Om någon är intresserad så kan jag ge beskrivning på tågsockorna.
Det går förstås också att googla!

12 kommentarer:

  1. En så fin sannhistoria! Jag blir riktigt varm inombords.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Är sockorna möjligtvis till mina två kommande bebisar? ;-)
    Fina är de iaf!

    SvaraRadera
  3. Vilka fina sockor och vilken historia!!! Finns det något finare än att hjälpa andra människor, blir varm i hjärtat.
    Vill gärna ha mönstret, ger dig min mejladress ifall du har lust att skicka.
    Ha det gott!
    Nanne
    marianne.stahl@pp.inet.fi

    SvaraRadera
  4. Heidi! Jovisst är de första två paren åt dina babysar!

    Marianne! Jo, jag skickar!

    SvaraRadera
  5. :D.
    Jag har märkt det Lisbet, men så blir det nu och då.
    Känner mycket väl igen mig i det du beskriver.
    Det har tagit väldigt långt tid för mig och jag är inte
    riktigt framme än i den harmoni som jag önskar. Det finns
    så många måsten som ska tas om hand, roliga måsten också förstås.

    Tack för väldigt fina ord, men jag finns här, absolut lika mycket som jag vet att du finns där.

    Kram
    Knäpp-Karin;)

    SvaraRadera
  6. For en herlig historie, og så fine sokker. Jeg vil gjerne ha mønsteret og har mailadresse evahanne@online.no
    Klem fra Eva :-)

    SvaraRadera
  7. Vilken fantastisk och rörande historia! Sockorna ser jättesköna ut, så jag vill gärna ha beskrivningen på dem!
    Jo, vi bor så nära havet, att vi promenerar där ofta. Vi har ca 200 meter till vattenbrynet och en härlig sandstrand där innanför.
    Vi bor på sydkusten av Skåne ungefär mitt emellan Falsterbo och Trelleborg.
    Må så gott, kram, Monica

    SvaraRadera
  8. Tack för att du delade med dig av denna varma berättelsen. Som visar att vi ska bry oss om, dela med oss. Tyvärr är jag själv verkligen dålig på stickning, så jag tror jag delar med mig av mönstret till min goda vän som är fenomenal på detta med stickning. Kram

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Tack för beskrivningen!
    Hur gör jag för att räkna ut hur breda ränderna ska vara när jag ska sticka till en 2åring och även till vuxna? Ungefär hur länge kan barnen ha den storleken du stickar där i beskrivningen?

    SvaraRadera
  12. Sockan växer med babyn ganska länge.
    Jag har inte stickat större än dessa som finns i beskrivningen.
    Jag kunde skicka dej tips, men hittar dig inte... Hur gör jag?

    SvaraRadera