740. Inte klokt!

Har haft väldigt ont i ryggen den senaste veckan, men tänkt att det blir nog bra av sig själv, bara jag tar det lugnt. Värktabletter plus inga vidlyftiga rörelser, för att inte tala om skidåkning, promenader, zumba och allt möjligt som en duktig sportlovsfirare borde hinna med. Nej, ingenting sådant för mig. Endast se till att bli i skick. 

I dag stod det promenad på klassens gymnastikagenda. Jag ställde mig först och kollegan sist och eleverna däremellan i en prydlig rad. Vi hade endast gått någon enstaka meter innan PANG! jag halkade med höger fot och flög i en graciös (?) båge och landade med hela högra sidan på den hala isen som så lömskt gömde sig där under snön. Efter att ha samlat ihop mig och konstaterat att inget var brutet beslöt vi att kollegan far iväg och jag in. Bäst så. Jag ser ut som en blå regnbåge här och där. Det kunde ha slutat illa och jag är så tacksam och klagar inte på värken. Den är överkomlig. Få se hur det känns i morgon bitti för mörbultade mig.

De gulliga händerna som nuddar vid varandra får 

påminna om att vi finns för varandra. Vi ska bry oss.