tisdag 15 april 2014

I lördags! Och lite till.

I lördags var vi till skäre, till villan, Herr Husse, Ranya och jag! Rekordtidigt! Alla möjliga rekord har det blivit den senaste tiden. Att sätta ut båten den 5 april. Att ta med sig simdräkten den 12 april, i tron att ta sig ett dopp. Men nej, jag besinnade mig. Skjuter på den premiären lite grann. Grillade korv, drack kaffe, satt och pratade och njöt, åtminstone jag. Fotade Ranya som så gärna sprang i sjön och flera bilder har jag att visa.

Det blåste upp till en konstig storm mot kvällen. Vilken sjögång det var! Vågorna var inte som vanliga vågor, utan grävde neråt. Och djupt. Tänkte vända, men hem måste vi ju. Ranya satt helt fastklistrad vid Herr Husse. Sjön skvätte in i båten. Jag klarade galant av att parera vågorna och tyckte mig skymta en liten blick av beundran från Herr Husse då vi äntligen landsteg! He he. Tyckte mig... Sånt ser man. Eller inbillar sig. He he.

4 kommentarer:

  1. När vågorna gräver neråt är det väldigt speciellt på havet!
    Att segla då är fint, att åka motorbåt då, är också fint men annorlunda, parerande
    Förstår att Husse blev imponerad...all heder är du värd!
    Sjökvinna, båtkvinna

    svar:
    Tack Lisbet!
    Så tänker jag i alla fall och känner tacksamhet;)

    Go´nattkram!

    SvaraRadera
  2. Det var alldeles säkert beundran från din Herr Husses sida!
    För att inte tala om vad jag beundrar dig, som VÅGAR! I sådana VÅGOR!
    Ha det så bra, min vän!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Nej, jag visste faktiskt inte vad dymmel betydde, men jag googlade...
    En träkil, som man satte i kyrkklockan, för att den skulle ringa lite tystare i påskveckan.
    Tack för den lärdomen!
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Du var nog värd varenda en beundrande blick, både från Husse och Ranya.

    SvaraRadera