Jag använder läsglasögon. De är guld värda för mig. Utan dem ser jag ju inget, känns det som. Att köra bil går galant, men att se det som är framför näsan lyckas inte så bra. Jag har billiga glasögon strategiskt placerade här och där. Vid sängen, i skrivbordslådan, i handväskan osv. Ibland kan det hända att inget par hittas.
Det har hänt att jag hittat dem på min näsa.
Det torde finnas annat som finns mycket nära,
men man fortsätter leta. Och leta.
Febrilt. Hysteriskt. Utan orsak.
Vilken fin dag det var i dag!
I morse fick jag frågan: Hur har du sovit?
Superbra! svarade jag glatt.
Glad för omtanken. Tacksam.
Det kändes i hela mig. Hela dan!
Efter min starroperation behöver jag inte läsglasögon längre! Nästan. Men däremot behöver jag numera glasögon när jag kör bil eller ser på TV! Jaja, man kan inte få allt!
SvaraRaderaOmtanke blir man glad för, det är verkligen sant!
Ha det gott, kram, Monica
Skrattar gott åt din beskrivning, jag har också glasögon liggande precis överallt. Försöker också att lägga dem så de ligger kvar efter användning, men plötsligt har jag trädgårdsglasögonen vid datorn och tvärtom.
SvaraRaderaOmtanke värmer <3