onsdag 7 november 2018

November. Redan.

Inga julljus i fönstret ännu, detta är mina oktoberljus. Det börjar på riktigt klia i fingrarna, jag vill plocka fram det som ska fram inför julen, inte mycket men ändå. Det är ju den här tiden som myspyset behövs i högsta grad. Mörkt och ruggigt. Den lilla snön försvann hastigt och lustigt, plusgrader, mulet och egentligen ganska skönt. Jag känner mig så bra vid det här laget, hehe, att jag tror ngt kommer att hända i helgen. Sen är det ju bara att njuta och låta julen komma utan stress. Håhåjajaa, mina kvällsfunderingar...

I helgen var jag på bio med barnbarnen. Underbara filmen Christoffer Robin och Nalle Puh. En skön stund och det kändes varmt i magen av alla snäll- 😇 och klokheter som sades. "A working-class family man, Christopher Robin, encounters his childhood friend Winnie-the-Pooh, who helps him to rediscover the joys of life."
Jag måste ju berätta att även mitt sällskap tyckte om filmen.

Njuter av att hålla pysselkurser, Skapande verkstad.
 Själv skulle jag inte få ihop ngt så fint som eleverna!

Här en början till julkort.

Lilla Maya är frisk, fyra dygn var hon på sjukhus.
Vilken blick! Hon fick pappan att torka upp. Kvinnor kan sånt där. 

4 kommentarer:

  1. Kvinnor kan sånt där och i all synnerhet lilla Maya! Så skönt att hon är frisk igen!
    Ja, nu är vi inne i myspysmånaden, men tillsvidare har jag inte riktigt hunnit med men snart, snart. Hoppas jag!
    svar: Säg inte annat Lisbet! :)
    Varje dag om vädret tillåter, försöker vi få till det. Ja, det blir en nödvändighet, är ett behov för att må bra helt enkelt.
    Lycka till med ta mig i kragen!
    kram

    SvaraRadera
  2. Bonustid att gå på bio med barnbarnen! Härligt att du har dom så nära! Och lite visdomsord från Nalle Puh och hans vänner, mår alla bra av!
    Men - menar du att du leder pysselkurser? Och kan måla ett sådant julkort??? WOW! Jag skulle aldrig ens få komma med på en sådan kurs - totalt opysslig, det är jag det!
    Är det lilla Maia med den betvingande blicken? Är hon hemma igen?
    Kramar, Monica

    SvaraRadera
  3. Ett svar igen:
    De är så gott som varje dag ett trevligt inslag i min värld när deras matte kommer förbi här på den dagliga långpromenaden med dem. Ofta blir jag utskälld till att börja med men sen när de hälsningarna är överståndna så är det bara sötnosar. Antagligen blir jag inte alls utskälld utan bara påhejad, när jag tänker efter.
    Ja, det är fint att de tar vara på så andra kan lära sig . Då känns det som om den inte dött förgäves.
    Mörkret behövs ju, det är också en skön tid det här.
    kram

    SvaraRadera
  4. Första bilden är läcker!
    Pyssel, jag måste tänka om jag pysslar - jo lite med blommorna. Fast att leva vardagsliv är ju ett pyssel kom jag på.
    Se film med barnbarnen det är underbart och dessa båda lär oss alla.

    SvaraRadera