Dopdagen blev något väldigt fint, jag kan bara le då jag tänker på den. Allt var så bra och varje liten detalj var perfekt. Gossarna fick sina namn, storasyster och moster sjöng "Himlen i min famn" så inget öga var torrt, åtminstone jag kunde inte låta bli att snörvla medan jag filmade. Det var en glad festlighet som föräldrarna ordnat för oss alla nära. Hm, jag skulle ju berätta något. Presenten som man fick gissa om var flytvästar åt båda, samt små flytvästar åt nallarna och dockorna. Även storasyster fick sin del. Jag, som nog inte dragit största lasset inför dopet, var helt slut i går. Tack och lov att det var söndag!
I kväll kom jag hem för en timme sedan, for iväg i morse. Det var skolning, "Skolspråk och skolframgång" i norra grannstaden efter jobbet. Varför slumrade jag till en kvart under föreläsningen? Hoppas ingen märkte... Sedan var jag pigg som en mört och hann med mycket innan jag styrde bilen hemåt.
Så roligt att dopdagen blev så fin och lyckad! Jag kan verkligen förstå att du grät av rörelse när din dotter och dotterdotter sjöng! Det måste ha känts i ett mormorshjärta!
SvaraRaderaOch det var nog bra, att du tog dig en lite lur under föreläsningen, innan du skulle köra bil...
Här har vi haft storm idag och i kväll har det snöat! Var har våren tagit vägen?
Kram från mig!
Monica