torsdag 19 maj 2016

Snart dags!

Vilken fin dag det var i går. Många människomöten och tiden gick fort, men hann med allt som var inplanerat. Och lite till.

Dock blev det ett sorgligt slut på dagen. Sonens kissekatt, fröken Findus, hade farit till katthimlen. Hon delat vår vardag i många, många år, sedan barnen var i tidiga tonåren.  Tänkte sätta en bild här, men men, inte nu.  

Inte hade min man tagit tag i utearbetet. Det hade ju regnat mitt på dan, hmmm. Nåja, i morse bestämde vi att det ska bli gjort ngt i helgen. Jag bad honom säga vilka blomfärger han tycker vi ska ha i år. Svaret kom snabbt, det ska vara röda, vita, blå och gula. Det hade jag också tänkt mig. Passar riktigt bra att ta itu med blomsaker nu eftersom Jättestora blomaffären har trädgårdsdagar fredag och lördag! Det är nu bara det att han inte har passligt i morgon, för då ska han iväg till soliga staden. Men ingen stress. Det blir vad det blir. Blompottan är från i fjol, eller när var det...




Och jag som skulle göra så mycket i kväll. Plocka undan grejor och onödigheter.
Resultatet blev som vanligt. Jag fastnade i något.
Och nu är det sovdags för en trött tant.

Ska som sagt inte stressa med utejobbet. Jag (vi?) gör vad jag hinner. Mellan varven. 
Ett som är riktigt säkert är att det börjar vara dags. Värman är tillbaka i övermorgon!

2 kommentarer:

  1. Blompottan från ifjol (eller när det var...) är i alla fall jättefin, vackra färger ihop! Ska bli spännande att höra hur mycket trädgårdsarbete det blir i helgen...
    Man ska inte göra mer än man känner för! Det ska ju vara roligt!
    Så tråkigt med sonens katt. Men jag förmodar att den var ganska gammal, så det är ju tidens gång. Men det är klart att det blir ett tomrum efter någon man haft i sitt liv så länge.
    Kram till dig!
    Monica

    SvaraRadera
  2. Så tråkigt med Findus. De brukar sitta länge kvar i ens hjärta de ulliga gulliga.
    Så skönt att höra att utejobbet får komma som det kommer, när det känns så. Så försöker jag leva jag också nu, fastän jag känner en aning stress inför öppnandet efter midsommar. Månne jag ska hinna få ner alla frön till dess? Och alla ogräs bortryckta?
    Nå, det kanske kan kvitta. Det finns viktigare saker i livet.

    Svar:
    Tack för det Lisbet!
    För tankarna och för vänliga ord.
    Då vet du hur ljuvligt vackert det är här den här tiden, säkert hemma i dina knutar också.
    Ha det gott och hoppas din rygg inte är ond längre.
    Kram

    SvaraRadera