tisdag 4 september 2018

Sikfest!

Grannsämjan är god där jag bor. Vi flyttade hit i april 1983 och då var det förstås inte samma familjer som nu, men av dem som då bodde här finns 3 familjer kvar, plus vi. Folk har flyttat bort och andra kommit i stället. Vi har trivts bra och under årens lopp har vi haft en hel del gemensamma happenings. Det har varit wolleyboll, midsommarstång, fastlagsbrasa, ljusstöpning, födelsedagar, uppvaktningar, sikfester, pyssel, m.m. 

I lördags, första helgen i september, var det dags för den traditionella Sikfesten (grannfesten, grannyran) för drygt 30:e gången. I begynnelsen radades några rökugnar bredvid varandra och så rökte vi sik. Fisken hämtades från fiskare. Varje hushåll hade egna tillbehör. Småningom blev det gemensamma termosar. 

Nuförtiden är det knytkalas där alla vet vad de ska ha med sig. En värdfamilj sköter det praktiska. Siken och laxen beställs färdigrökt. Och i år föll det sig naturligt att rada borden på parkeringen eftersom vi ju inte kunde störa oss själva 😎 Lekar, mat, kaffe och kakor och allt möjligt och framförallt är det roligt att träffa alla och ventilera händelser. Tur med vädret hade vi i år, trots att lite duggande regn senare på kvällen.

Lekar på gång, därav så tomt.

Prisutdelning var det här.

Och trots mina goda föresatser, det var ju den 1 september... 
... och jag ännu en gång börjat på ny kula, så såg det ut så här på min assiett, eller var det Tildes? I alla fall är sikfesten endast en gång i året, och det är 1 år till nästa gång, så jag tror nästan jag åt detta!!! 
Dock inte papperstallriken!

2 kommentarer:

  1. Så roligt det låter. Härligt med en sådan grannlig tradition.
    Javisst, det är ju nästan ett helt år till nästa sikfest, inte ska du ha dåligt samvete. (fast jag vet hur det är, så fungerar jag också) Septemberkram!

    SvaraRadera
  2. Grannsämja är en viktig sak i livet och era gemensamma aktiviteter låter jättetrevliga! Såklart ska du unna dig något extra gott en sådan gång!
    Vi bor ju i min familjs ombyggda sommarstuga, så här omkring bor många av mina barndomsvänner. Det är en skön känsla, det också!
    Kram, Monica

    SvaraRadera