För elva veckor sedan fick jag veta en hemlis, som jag anat redan innan :) Förtroendet var en bekräftelse på min aning. Nu har ändå ingen berörd sagt åt mig huruvida det ännu är hemligt, så jag säger inte mera om detta. Inte mer än att den syns om man tittar noga. Hui, nu skall jag vara riktigt tyst.
Förtroenden för man inte vidare. Jag avskyr skvaller och allt möjligt rörande och förande. Så det så. Och visst är det ju så att den som litar på dig och har förtroende för dig inte skall behöva bli besviken. Jag tackar för förtroendet! Fina ord med innebörd. Inte något man bara säger.
Jag ser dig där bland bladen, men det skulle aldrig falla mig in att berätta åt någon.
Du är där och du vill vara i fred. Även du litar på mig.
Så fungerar jag också, hoppas jag.
SvaraRaderaI och med att jag har skrivit på tystnadspliktspapper ett par gånger i olika sammanhang, så har jag på sätt och vis, för mig själv, skrivit på för livet, känns det som. Det är viktigt att respektera andras förtroenden. Man vill ju inte själv få höra från fel håll det man själv har sagt i förtroende någon gång åt andra.
Ljuvlig liten kisse!
Ha det fint Lisbet!
Kram
Det kan vara svårt ibland, att inte få prata om något, men har man lovat, så har man! Det låter på dig som en glad nyhet i alla fall...
SvaraRaderaKram, Monica