tisdag 1 januari 2019

1.1.2019



Sitter uppe, klockan just ett. Odramatiskt försvann 2018 i vårt land. Lyssnar med "ett öga" på Sveriges nyårsprogram i teve. Raketer hörs utifrån, Ranya och Sesian bryr sig inte speciellt. Ett öra höjs emellanåt, men de sover vidare.
En fin kväll lider mot sitt slut. Sebastian och Moa bjöd på pizza hos Heidis. 
Nu "Ring, klocka ring!" Aha, det är Persbrandt!

Inget nyårslöfte denna gång, tror jag, eftersom jag redan börjat med det ena och det andra. Det måste inte vara nyår för att bestämma sig för något.
Om du fortsätter att vänta på det rätta tillfället kanske du aldrig börjar.
Börja nu! Börja där du är och som du är! 
Det har jag gjort. Full fjong och roligt!

Nåja, ett löfte om att ta tag i motionen igen passar ändå bra just nu. Hoppas det är ett löfte som är lätt att komma ihåg. Nästan varje dag har jag tänkt komma ihåg det löftet!                                                            

2 kommentarer:

  1. Ungefär så gick det till här också när 2018 försvann och 2019 kom. Grannarna i byn öste på rätt vilt med fyrverkerier, vi höll oss inne för vädret var som det var och också är just nu. Blåst och regn. Först var vi till Helsingfors och ringde ut och in på åren, sedan tog vi oss raskt till Stockholm och gjorde detsamma. Persbrandt passar bra att ringa ut och in.
    Svar:
    Vi bestämmer oss för det Lisbet, då blir det förmodligen precis så!
    Ja, det är underbart att få rå om de sina, att få vara upp i varandra några dygn. Det är härligt.
    Det är samma sak med mig, jag vänjer mig aldrig med avsked jag heller, även om jag försöker. Någonstans bär man dem med sig under hjärtat alltid, alltid.
    Jag har också tänkt i de banorna, hur min mamma hade det och i all synnerhet med den långtborta-sonen. Ibland kom det ett brev, ibland kom det ett samtal någonstans ifrån. Nu har vi så mycket lättare att hålla kontakt än det var för inte alls så längesedan.
    Tankeöverföring fungerar utmärkt bra här också. Det är sällan den slår fel. Upp med antennerna bara så ...
    Gott Nytt År Lisbet, nu skriver vi redan 1 januari!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Här firades också en lugn nyårsafton och det var mycket färre raketer än vanligt, tyckte jag! Persbrandt hade inte riktigt den pondus som krävs för att läsa nyårsdikten enligt min mening och dessutom läste han för fort, så att de fick 15 sek att räkna ner året på...Men helt OK!
    Nu önskar jag ett riktigt bra år för oss alla!
    Kram från din granne i väster!
    Monica

    SvaraRadera