onsdag 3 november 2010

245. Minska på programmen!

Det blev en Fazers blå chokladplatta! Med nötter! Gottgott!!! Åt några rader först. Sen lite senare ett par till. Äsch, vad var det att spara på? Inte en tisdagkväll. Till slut var bara pappret kvar. Sällan är jag så godissugen som igårkväll, mest brukar jag vara sugen på fisk!
Nu tittar jag på almanackan och det är som jag anade och befarade. Drygt fem veckor kvar till genrep och julfest på jobbet! Allt som har med juletiden att göra är sååå mysigt. Ett bra sätt att galant glida över den mörka tiden på året.
I morse var jag kvar i sommartiden. Hoppade upp ur sängen som den värsta fru Rönnerdahl då jag såg att klockan var tjugo över sex. Voj nee! Försovit mej, hur ska jag hinna med allt innan jobbet? Sen då jag flängt omkring en stund såg jag att den riktiga klockan var halv sex! Så mycket jag fick gjort under den extra timmen!
Dagens viktighet: Livet är till för att levas, inte för att programmeras!!!

8 kommentarer:

  1. Så bra sagt...jag vill inte vara programmerad...jag vill vara levande. Kram

    SvaraRadera
  2. Ja det är tur att julen finns som förgyller den här mörka årstiden. Älskar tiden mellan 1 advent till julafton.
    Håller helt med om dagens viktighet.
    Kram:)

    SvaraRadera
  3. Man måste se till att man har någonting roligt att göra så man glömmer allt det gråa. Lite klarar man säkert men om man inte behöver så..?
    Choklad är ju brunt, bra färg i allt det grå. God också:D

    SvaraRadera
  4. Håller fullständigt med dig om livet och programmering, särskilt nu när jag är ledig på obestämd tid...idealet är att inte vara programmerad alls. Känner igen mig i ditt chokladätbeteende och vi är nog inte de enda som gör så...
    hälsningar från ett sensommarlikt Frankrike.(Nu ska jag gå på promenad och palla lite vindruvor).
    Kram från Anki

    SvaraRadera
  5. Skrattade när jag läste ditt inlägg....jag gjorde samma sak för några år sedan men åt andra hållet. Telefonen ringde....ska inte du jobba idag :)
    Jag hade glömt att ställa om klockan.

    Kram
    Stina

    SvaraRadera
  6. Du skriver så fint, och visst stämmer det att livet borde levas!
    Marianne

    SvaraRadera
  7. Fint när juleljusen börjar lysa mitt i det mörkaste! Men ännu är det några veckor dit...
    Kram

    SvaraRadera