lördag 9 juli 2011

431. Lyckan kommer och lyckan går.

En vacker klöveräng vid vårt paradis. Så den har doftat!
På väg till stranden har det gällt att gå runt "ängen" ...
... pga att humlornas paradis varit precis där.
Igår klipptes ängen till gräsmatta.
Den hann fröa inför nästa år! Så tänkte vi när vi lät den växa så hög.
För övrigt: Lyckan kommer och lyckan går. Jag försöker hålla fast vid lyckan.
Allt vad jag kan. Tacksam för varje dag. Försöker vattna, men visst vattnar jag
vid sidan om ibland. Får själv någon lyckodusch emellanåt! Tack för det!
Vi vet inte vad morgondagen bär med sig.

4 kommentarer:

  1. Just precis, så kloka ord! Det gäller att vattna fortsättningsvis, annars torkar allting:)
    Ljuvligt att ni har humlor i er vitklöver, vi har knappt en enda i år i motsats till i fjol då det fanns hur många som helst.
    Godmorgon!
    Ha en fin dag!

    kram

    SvaraRadera
  2. Vad fint :)
    Lycka för de små humlorna som gör så mycket gott!
    Lyckoklöver till dig!
    Kram Carro

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att lyckan kommer lyckan går i denna vackra tid. ha det så gott Kram Elsy

    SvaraRadera
  4. Hejsan Lisbet !

    Nu har jag fått en sits till badkaret,så det inte är någon risk att jag faller eller halkar i karet.

    De vita klövermattorna, minns jag vi hade, och folk gnällde över dem de härliga ruggarna fulla med bin o.humlor blomflugor som for runt och pollenerade.
    En svåger sa att vi inte kunde ha det så,vi svarade det ser Du väl att vi kan.Vår manuella gräsklippare hade pajat och vi hade inte råd att köpa en ny,så därför fick gräset växa.Det var ju bara på baksidan, fint tyckte vi.Sen fick vi låna grannens när de blivit fula och vissnat.Var det så Du gjorde också.
    Det var det enda klöver vi hade för tillfället.
    Sedan blev vi tvungna ta ett nytt lån för att betala det gamla lånet samt en massa andra räkningar.Ja ,inte går det på en bygglön.Det märktes.Vi blev nödgade att sälja huset,mitt hem.
    Så långt tänkte han inte maken, att det var vårt hem han sålde.
    Då flyttade jag för mig själv, en sådan man kan man inte bo ihop med.Så det var han som splittrade oss.Inte jag.Att jag skiljde mig var en väninna som trodde jag skulle få 1.500:- i bostasbidrag, men fick 583.50 .

    Men det är gångna tider, nu lever vi särbo är sams har barnbarn,som håller oss samman ja, vår Dotter med förståss.

    Men nog svider det må Du tro än idag.

    kram Mi

    SvaraRadera