fredag 4 november 2016

Så var det.


Bilfärden gick bra, för mig. Herr Husse klagade lite i början, han tyckte jag skulle trycka lite hårdare på gasen. Jag klargjorde i vänlig ton att han har två alternativ... :) Sen var det lugnt! Jag satt och väntade i bilen då han var inne i centralsjukhuset. Jobbade lite med halvfärdiga dokument. Somnade, frös, startade bilen och fick upp värman, somnade igen. Och så kom han, min man. Det är fråga om hans ögon, inte var det positiva besked, ej heller negativa, så det var ju skönt det. Sex stycken nya tider hade han fått. 

Vet ni vad jag hade med mig? I baksätet, för säkerhets skull. Om tiden och väntan skulle bli lång. Jo, virknålar och stickor, en massa garn... Och annat, bl.a. kritor, pennor, papper osv. Jag hade inte räknat med att jag skulle somna. Minus fem var det. På hemvägen stannade vi vid ett för mig nytt ställe, vid en fjärd, och åt lunch.

2 kommentarer:

  1. Så skönt att det inte var något tråkigt besked! Och så skönt att bilfärden gick bra i halkan! Ja, den som kör måste få avgöra vilken hastighet man ska köra i, såklart. (Fast jag tjatar nog lite på min man, att han kör för fort...)
    Du måste ha varit uttröttad, som somnade i den kylan. Att du inte gick in på sjukhuset och väntade?
    Ha nu en skön helg med mycket vila!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Jag ser hur du sitter med bilen full av arbetsmaterial, garnnystan, stickor, virknålar osv...en härlig bild uppstår.
    Lycka till med herr Husses ögon!
    Så kallt ni har det i jämförelse med oss som rör oss runt 0 grader dagtid.
    Ha en fin söndag!
    Kram

    SvaraRadera