186. Freude!

Någon har sagt så här klokt, jag minns inte riktigt exakt, men nästan såhär: Även om glädjen har bråttom, så föregås den av en lång tid av förhoppningar och den stannar länge i minnet efteråt. Är mitt inne i glädjen och hoppas den får stanna länge till. Jag tankar för vintern, varje dag.
Jag kom hem igen i kväll. Kommer att stanna på landbacken i helgen, har jag tänkt. Ännu fyra veckors ledighet kvar och jag ska eventuellt ta itu med en röjning och äntligen få min lilla verkstad klar. Låter enkelt, men det är det verkligen inte. Har påbörjat en massa gånger och gett upp. Det är enda platsen där jag ibland pratar för mej själv. Åt andra som inte är där och förstås åt mej själv: HUR kan man bara? Slänga i högar osv. Grrr... Nej, nu stiger pulsen... Bara av tanken på att gå dit in. Jag tror bestämt jag ska ta några "före" bilder och om jag mot förmodan kommer till ngt resultat kan det ju bli "efter" bilder också. Och nu borde jag hitta någon morot, som verkligen lockar mej att styra stegen rätt väg i morgon. Inte hitta på något annat.

Även om glädjen har bråttom, så föregås den av en lång tid av förhoppningar och den stannar länge i minnet efteråt. Vill ännu tillägga: Det kommer ju nya glädjor, efter dessa härliga sommarveckor! Bergis!